Audrey hade aldrig sett en match: "Blev blixtkär i RBK"

Av Per Brolléus

Audrey hade aldrig sett en hockeymatch i hela sitt liv. I dag är hon ett Röglefan som gått ”all in”. Det här är den smått osannolika historien om hur det gick från ingenting till total RBK-kärlek.

32-åriga Audrey Savage-Hultgren kommer från Virginia på USA:s östkust, från en stad ungefär lika stor som Ängelholm. När hon flyttade till Sverige hade hon aldrig sett en enda hockeymatch. Ändå föll hon pladask för Rögle – trots att hon bor mitt i Malmö.

– Jag skulle aldrig kunna hålla på Malmö. Finns inte på världskartan, säger hon och återkommer snart till varför.

Men vi börjar några år tidigare. Audrey fick jobb som kommunikatör på Lunds universitet, med ansvar för de drygt 3 000 internationella studenter som varje år kommer till Sverige. Hon hade haft ett liknande uppdrag på ett universitet hemma i Virginia.

– Lunds universitet har ett oerhört gott rykte i världen. Många i USA vill hit och studera.

Efter något år i Sverige träffade hon sin man Philip. Han är hockeyintresserad och håller på Modo – trots att han kommer från Linköping. Själv hade Audrey fortfarande ingen relation till sporten. När Philip ville ta med henne på matcher när Modo gästade Malmö var hon skeptisk. Sedan åkte Modo ur SHL.

– Jag kände att om jag ska börja titta på hockey så måste det vara med passion. Då måste jag hitta mitt lag.

Trots att hon ännu inte sett en enda match bestämde sig paret för en metodisk lösning.

– Vi bestämde att vi går på en match med varje lag som möter Malmö och sedan väljer jag det lag som får mitt hjärta att bulta mest.

De hade nästan sett alla lag när Rögle kom till Malmö Arena.

– Boom. Jag var såld. Jag blev grön och vit.

Men Malmö då? Hon bor i Västra Hamnen, bara någon kilometer från arenan.

– No way.

Den allra första matchen hon såg var Malmö–Frölunda.

– Båda lagen hade då klubbemblem med indianmaskotar. Det är så förvirrande. Jag tror att många i Sverige inte inser det här, men det är en indiansymbol. Och det är väldigt religiöst.

Audrey menar att Malmös klubbmärke är djupt problematiskt.

– Kombinationen som Malmö Redhawks har är som om man skulle sätta en muslimsk religiös huvudbonad på en samisk figur.

Hon skakar på huvudet.

– Jag skulle kunna skriva en doktorsexamen om det här. Om man hade en samisk maskot skulle folk i Sverige reagera direkt. Men när det är ett annat lands ursprungsbefolkning blir det plötsligt okej, en kul grej.

Malmös symbol fick Audrey att se rött. Foto: Per Brolléus

Runt halsen har hon en ”Hata Malmö”-halsduk.

– Det ska vara hets mellan supportergrupper. Det ska vara passion. Man ska älska sitt lag, säger hon – och erkänner med ett snett leende att hon tycker det är rätt kul att se män slåss på isen.

Den här dagen är det derby. Efter en startöl på puben är det dags för spelarna att glida in på isen, dags för allsång. Audrey pratar i princip bara engelska – men sjunger på perfekt nordvästskånska när ”För vårt RBK” dånar genom arenan. Hon står upp, halsduken spänt över huvudet, skriker ut ramsan och svävar med för sitt RBK.

Hon bär en matchtröja som maken Philip budade hem på auktion – med pridefärger längs sidan.

– Mitt livs finaste present.

Hemma i den nyinköpta lägenheten i Västra Hamnen sätter paret nu sin prägel.

– Det är grönt och vitt i hela lägenheten. Jag älskar verkligen Malmö som stad, men jag hatar Malmö som lag.

Känslorna är knivskarpa. För Audrey handlar skillnaden mellan Rögle och Malmö om värderingar.

– Rögle står för det goda. Malmö, med sitt klubbmärke, symboliserar det onda.

Philip och Audrey innan matchen i Catena Arena. Foto: Per Brolléus

Hon har kastat sig över allt som har med RBK att göra – inte minst sångerna, som också blev en inkörsport till det svenska språket.

– Jag har lärt mig låtarna, ramsorna. Jag kan allt på svenska. Det har varit en så vacker introduktion till svensk kultur att bli en del av Röglefansen.

Hon lyfter också hur välkomnande klubben varit mot utlänningar.

– Rögle har spelare som inte pratar svenska men som försöker lära sig. När Cam och Chris Abbott var här pratade de engelska i intervjuerna, men fick frågorna på svenska. Det har varit enormt inspirerande för mig som utlänning – att känna att jag är välkommen medan jag lär mig språket.

Det, menar Audrey, är inte självklart i en mindre svensk stad.

– Men i Ängelholm och i Rögle är det annorlunda.

Hon återkommer till Malmö.

– Det är min stad, men inte mitt lag.

– Att Sveriges mest "blandade" stad har en djupt rasistisk symbol … nej, det går ju inte.