Av Per Brolléus
Sista torsdagen i juli kliver Lisa Nilsson upp på Hembygdsparkens scen. Och hon gör det med ett konsertkoncept som bygger på en unik grundtes.
– Det får inte vara större än att det får plats i min Mini Cooper.
I sommar ”kommer hon hem” för en konsert på en scen där ordet hembygd verkligen betyder hembygd för superstjärnan Lisa Nilsson. Det är härifrån både mamma och pappa kommer, berättar hon.
– Jag har nästan alla kusiner kvar i trakten och jag hälsar på då och då, förklarar Lisa. Mamma är ju från Perstorp, en pärla. Och Pappa Gösta, som fyller 86 i år, kommer ju från Åstorp och det är i hans fotspår jag gör den här turnén tillsammans med Mattias Torell.
– Det är vi två på scenen och det är vi två som sätter ihop programmet, kör bilen, arrangerar låtarna och har repat ihop allting. Precis som när pappa, som var jazzmusiker, var ute på turné för många många år sedan.

Foto: Nicola Stankovic
Att göra en föreställning som är så avskalad som den som Lisa bjuder på i Hembygdsparken är speciellt.
– Det är, fick jag veta av en bekant, en föreställning som är en mix av stand-up, konsert och andakt. Tyckte det var en så jäkla bra sammanfattning. Men den är utmanande eftersom vi inte kan gömma oss bakom varandra. Vi är i blickfånget hela tiden, det krävs mycket att fylla så lång tid.
– Samtidigt får man mycket mer Lisa Nilsson för pengarna, säger hon brister ut i ett smittande skratt.

Foto: Nicola Stankovic
”Duo i nöd och lust”, som föreställningen heter, är den tillfälliga nödlösningen som blev en succé. Lisa förklarar.
– Pandemin, allt stängde ned, vad skulle vi göra? Då kom den här idén att bara jag och Mattias gör någonting som inte är större än att det får plats i min Mini Cooper, som ju är en rätt liten bil.
– Och det tog inte lång tid, trots många påpekanden om att konceptet bara var en pandemigrej, innan vi insåg att det här är bra. Det är riktigt bra. Vi får leka med låtarna precis som vi vill, det blir ett manifest i musikskapande.

Foto: Pär Wickholm
Nu har det blivit närmare 70 konserter om året i det här lilla avskalade Mini Cooper-formatet. Men, i år tänker Lisa ta det lite lugnare.
– Har åkt på ett sånt j-a diskbråck. Vi artister är mästare på att ta hand om vår publik, men det är betydligt sämre ställt på att sköta oss själva.
För många är artister hårt sammankopplade med sina största hits. I Lisas fall är det megahiten Himlen runt hörnet som förföljer henne – på gott och ont.
– Egentligen ville jag aldrig ha några radiohits. Det är inte därför jag håller på med musik. Om jag kunde hade jag spelat nya och olika låtar varenda kväll. Jag är jazzsångerskan som råkade bli popstjärna.
– Jag vill stå på scenen, ha kul och låta lekfullheten i musiken leda mig och oss. Varje konsert ska kännas angelägen. På riktigt.

Foto: Nicola Stankovic
Det finns dock en ”hitlåt” som sticker ut, som betyder något mycket mer.
– ”Var är du min vän”… Låten som geniet Andreas Mattsson skrev. Har man suttit och bölat i telefonen för att det är något som hänt på hemmaplan och man helst vill ställa in spelningen så räddar den låten allt.
– Man går upp på scenen med tårarna rinnande, dom torkar ju ändå i vinden, kör igång låten… Sen är allt bra, igen. Med den sången är man alltid på rätt plats.

Foto: Pär Wickholm
Till sist, det finns en läkare i Ängelholm som opererade mig så att jag blev av med ett tio år gammalt diskbråck på någon månad. Vill du ha hans nummer?
– Jaaaa!!! Tack. Ge mig det.
