Det är förbjudet – ändå använder vingården Unescos logotyper

Av Per Brolléus

Han har fått varningar, uppmaningar och ett tydligt ”sluta – nu”. Ändå fortsätter vingårdsägaren på Bjäre att marknadsföra sin verksamhet som ett ”världsarv” och använda Unescos skyddade logotyper – helt utan tillstånd. Nu kan fallet, som landar på Unescos bord, leda till rättsliga åtgärder.

Ägaren till Vejby Vingård på Bjärehalvön har under lång tid marknadsfört verksamheten som ett ”världsarv” och använt Unescos världsarvslogotyp i annonser, på sociala medier, på hemsidan och till och med på en stor skylt mitt i en rondell. Problemet är att varken vingården eller Bjäre är ett Unesco-världsarv – och användningen av logotyperna är förbjuden utan skriftligt godkännande från Unesco.

Petra Stråkendal på Riksantikvarieämbetet hanterar Unesco i Sverige. Foto: Privat och Adobe

Redan i januari i år uppmanades ägaren Jeppe Appelin att omedelbart sluta använda logotyperna.

– Det här är ett grovt fel som begås, säger Petra Stråkendal, utredare på Riksantikvarieämbetet, som hanterar de svenska världsarven.

I myndighetens brev till Appelin står det tydligt att både Unescos namnlogotyp och världsarvslogotypen är skyddade och kräver särskilt tillstånd. Brevet avslutas med en varning: ”Vi kommer att rapportera användningen till Unesco, som kan komma att vidta rättsliga åtgärder om logotyperna inte tas bort.”

Trots detta finns logotyperna fortfarande kvar i vingårdens marknadsföring.

Skyltarna är tydliga. Här finns ett världsarv, enligt vingårdsägaren. Foto: MiB

Utanför vingården står skyltar med texten ”Välkommen till ett världsarv på Bjäre”. Påståendet saknar helt grund.

– Nej, det finns inga världsarv där. Det ägaren gör är fel. Man får absolut inte använda Unescos logotype och påstå att man är ett världsarv, säger Petra Stråkendal.

I annonser marknadsför vingården sig väldigt tydligt som ett världsarv.

Sverige har 15 materiella världsarv, däribland Drottningholm, Visby och Grimetons radiostation. Bjäre finns inte på listan. Inte heller finnas vingårdens tillverkning med på listan över immateriella kulturarv, där exempelvis kulning och luciatraditionen ingår.

– Det är bara den som är utsedd till världsarv som har rätt att använda våra logotyper. Ingen annan. Det handlar om trovärdighet, säger Stråkendal.

Från Vejby vingårds hemsida.

Jeppe Appelin hävdar att han använder en georgisk vinmetod som är klassad som immateriellt kulturarv – och att detta skulle ge rätt att använda logotypen.

– Jag ser det som ett kul sätt att marknadsföra mig på. Inga konstigheter med det, säger han.

Men både Riksantikvarieämbetet och Institutet för språk och folkminnen avvisar resonemanget.

– Det här är riktigt illa hanterat av ägaren, säger Petra Stråkendal.

Även Charlotte Hyltén-Cavallius, senior rådgivare vid Institutet för språk och folkminnen, bekräftar att användningen strider mot reglerna:

– Den här användningen av Unescos logotyp är, precis som Riksantikvarieämbetet säger, inte tillåten. Vad jag förstår är detta ett pågående ärende sedan början av året.

Ägaren Jeppe Appelin och ett av hans instagraminlägg. Foto: MiB

Trots information om att Vejby Vingård bryter mot Unescos tydliga regelverk så har ägaren Jeppe Appelin inga planer på att ta bort logotyperna.

– Jag tillverkar ju vinet enligt Qvevri-metoden som fått kulturarvsstämpeln, så nej, jag tänker fortsätta. Ser inga problem med det.