Krönika: "Aldrig varit så lätt och så svårt att kommunicera"

Av Per Brolléus

En krönika från nyhetschef Brolléus vars upprinnelse är en man som fick p-böter på sin egen parkering.

Det har aldrig varit enklare att kommunicera än det är nu. Det har aldrig gått snabbare att mellan människor skicka allt från information till pengar. Men samtidigt, det har fanimej aldrig varit svårare.

Jag skulle kunna bygga denna ledare/krönika på många olika aktuella ämnen. Men jag lägger den helt i parkeringsvärlden – ett segment som alla människor mer eller mindre ofta drabbas av. Mest ofta.

Jag vet inte om det kan finnas ett annat område än parkeringar där man gjort det enkla så förfärligt krångligt. Och fyrkantigt. Och korkat.

Vi kan kalla honom Anton (en person som finns, men som här får ett fiktivt namn). Anton bor i Båstad i en relativt nybyggd hyreslägenhet. Anton har även en p-plats jämte hyreshuset som är hans, bara hans. På den parkerar han sin gröna Volvo, det går oftast väldigt bra, men häromdagen så blev det lite… eh… konstigt. För han råkade nämligen lägga p-tillståndet (ett sådant måste man ha) i bakfickan när han rengjorde panelen framför ratten (eller om det nu är bakom).

Utan p-tillstånd så tar det någon timme, sen har man 400 kronor i böter. Det kan ha gått på 45 minuter den här gången. En gul p-bot satt inklämda under torkarbladet. Orsak: Antons gröna Volvo saknade p-tillstånd, alltså det som råkade ligga i bakfickan. Att bilen stått på den där p-platsen cirka 2500 dagar senaste åren spelade ingen som helst roll.

Och visst, den som var och satte p-boten kan ju såklart inte hålla koll på varenda människas bil och vilken ruta den har rätt att stå i. Beställaren av p-kontrollerna är fastighetsbolaget som hyr ut lägenheterna. ”De borde man ju kunna prata med”, tänkte Anton.

Ni vet såklart redan svaret och ni kan säkert räkna ut att Anton behövde dubbeldosera sig mot kärlkrampen han ibland riskerar att drabbas av. Att Anton varje månad betalar för just den här p-platsen, att det var Antons bil som stod parkerad och att den bilen dessutom är skriven på just Anton förändrar givetvis ingenting.

”Det var ju inget p-tillstånd i framrutan”, var svaret från fastighetsägaren. ”Utan p-tillstånd blir det böter” och ”Tyvärr kan vi inte göra något åt detta”.

Anton vrålade effektlöst: ”Men det är ju för bövelen MIN parkering med MIN bil”.

Det här en sann historia från Båstad. Det finns likartade historier från Laholm och Halmstad. Jag lovar att det finns miljoner sådana här historier från landet Sverige om p-platser och p-böter som är så korkade att klockorna tvärstannar.

På min tid som anställd på P4 Halland parkerade jag en Sveriges Radio-bil på parkeringsplatsen som är uppmärkt med Sveriges Radio. På bilen stod det med stora bokstäver SVERIGES RADIO på minst fyra ställen, men bilen saknade p-tillståndet som man var tvungen att springa upp tre trappor till redaktionen för att hämta. Jag hann inte göra det. Denna bil blev bötfälld och jag blev minst lika arg som Anton. Och nej, det gick inte att ändra på där heller.

När raderades sunt förnuft, klokhet och rimlighet? Och varför ersattes det med dövhet, maximal okänslighet och ren idioti?

Jag bara undrar.

Per Brolléus