Vinterbad: Njutning på Instagram, tortyr i verkligheten

Av Per Brolléus

En krönika från redaktör Brolléus om att nu börjar vinterbadarsäsongen. En förfärlig tid.

Jodå, jag har också börjat göra det. Och jodå, jag har också börjat påstå att det är skönt, att det ger mig inre harmoni, att jag utvecklas som människa, att det har såväl psykiska som fysiska goda effekter.

Och nu är en ny säsong här, en ny säsong av vinterbadande, en ny säsong i tävlingen som går ut på att lura sig själv maximalt. För sanningen är den att det inte finns en enda gen i mig som njuter av gå ner i 7-gradigt havs- eller sjövatten, eller det 2-gradiga vattnet jag gick ner i senaste vintern.

De ser ju så härliga ut – folket på bilder som dyker upp i mitt facebookflöde. Med mössa på huvudet och ibland handskar på händerna kliver de ner i det iskalla vattnet. Alla ler. Alla beskriver i ett rosa skimmer hur ljuuuuvligt det är att chocka kroppen med en djävulsk kyla. Ett slags sundhetsideal som får den som vägrar att bada vak att känna sig som en usel människa.

Och jag gör alltså också det här.

Kompis som ringer och säger: ”Ska vi ta ett bad imorgon bitti? Vi ses klockan åtta vid bryggan.”

Jag hör min mun säga JA och påbörjar en intensiv övertalningskampanj mot mig själv… Att bara vara uppe och ute i naturen klockan åtta en lördag är redan där överkurs de luxe. Att ta av sig näst intill naken i femgradig lufttemperatur – med lätt duggregn i luften och en äcklig höstvind mot huden – går emot allt normalmänskligt beteende. Det är fel. Punkt.

Men jag gör det. Och jag lägger ut en bild på facebook, får hundratals ryggdunkningar från folk som uppfattar mig som en riktigt frisk fläkt med sunda ideal. Mitt anseende som människa växer, men innerst inne skriker kroppen bara en enda sak: Sluta!

Hur många fler är som jag? Hur många av er, som ligger där i vattnet och kämpar för att hitta andningen och som efter bara 30 sekunder tappat känseln från tårna upp till ljumsken, tänker egentligen samma sak? Hur många av er vill egentligen bara fly?

Pandemin var den stora allmänna starten för vinterbadande. Men pandemin är över. Hör ni det? Den är över! Förstår ni inte att dumheter som att hälla en stor spann med isvatten över sig eller gruppdansa till den där Jerusalema med Master KG är sånt man gör när ingenting är som det ska vara? Ja, nu är det ju förvisso mycket annat som är tokigt här i världen, men kan vi inte bara bete oss normalt? Vinterbada är onormalt.

Så är det.

Nej, tacka vet jag 80-talet då ingen badade om temperaturen i vattnet var under 20 grader. Alla kunde röka inomhus och utan att skämmas lägga tre sockerbitar i kaffet. Tack!

Per Brolléus

– som trots denna krönika lär säga ja när kompisen ringer och undrar om vi ska ta ett dopp imorgon bitti, en söndag vid kvart över sju…